“butterfingers” konsthantverkarna, 2020
foto: campher image 2019

malmstensbutiken x studio supersju, 2019
foto: campher image 2019

“studio supersjus smeksamma slag” kaleido, 2019 

gustavsbergs konsthall, showroom, 2019

foto: josefin gäfvert

popup betapassagen, 2018
foto: dennis liljebäck





 

Studio Supersju är vävgruppen som 2016 bestämde sig för att ge samtida vävning ett ansikte utåt. Gruppen består av Siri Pettersson, Arianna E.Funk, Vega Määttä Siltberg, Miriam Parkman, Mirjam Hemström och Ia Centerhall och utspridda över landet verkar de för vävning som nyskapande tradition.

I en tid och i ett samhälle präglat av snabb konsumtion av såväl produkter somupplevelser, söker gruppen med pop-up:er, utställningar, open studios, föreläsningar och annat smaskigt nya syften och plattformar för tekniken och materialet.

Gruppen tog 2018 emot Cathrine von Hauswolff Stiftelses stipendium för designutveckling med motiveringen: ”Om vi vill att kunskap om olika hantverk ska finnas kvar i Sverige, måste vi också värna om den. Studio Supersju gör en uråldrig vävtradition samtida och bidrar därmed även till att ge den en framtid.”



Läs mer om gruppen här 



                                

Foto Dennis Liljebäck

Upcoming exhibitions

2020 Snacks, vernissage/väv-AW 1 oktober 17:00 - 20:00. Utställningen pågår till 4 oktober. Stockholm Craft Week
2021 Utställning, Slöjdgalleriet i Linköping (datum kommer)


Exhibitions
2020 “Vävgruppen Studio Supersju” Västernorrlands Museum, Härnösand
2020 “Butterfingers” Konsthantverkarna, Stockholm
2019 “Studio Supersju x Malmstensbutiken” Malmstensbutiken, Stockholm
2019 “Studio Supersjus smeksamma slag” Kaleido, Uppsala
2018 Pop up, Gustavsbergs konsthalls showroom
2018 ”Pop up showroom” Studio Supersju” Betapassagen, Stockholm  
2017 Monterutställning, Vävmässan, Växjö
2017 Studio Supersju utställning, Årsta bibliotek, Stockholm
2017 ”Väv till salu” Fiberspace Gallery, Stockholm

Grants
2018 Cathrine von Hauswolffs stiftelse, för samarbetet Studio Supersju
2018 Utvecklingsbidrag från Nämnden för Hemslöjdsfrågor ”Pop up Studio Supersju“



CONTACT


studiosuper7@hotmail.com 

#studiosupersju








Utdrag ur utställningsproducent Åsa Andersson Broms text för utställningen Vävgruppen - Studio Supersju på Västernorrlands Museum 2020.



En väv är likt en dikt, fåordig men precis.

Vi kan vara överens om att det är vävtekniken som tydligast ringar in Studio Supersju. Att de också är sju unga kvinnliga textila kreatörer som gått sammanoch intagit den textila konsthantverksscenen med en kaxig attityd, kan vi också vara överens om. Hur de förhåller sig till hantverkets tradition och tekniksom konstnärligt formspråk skiljer sig dock inom gruppen. Och kanske är det just därför – de förhållningssätten som skiljer dem åt för dem också samman. Mångfalden, blandningen av uttryck, material och tekniker förstärker gruppen samtidigt som de lyfter de individuella verken. De lär oss helt enkelt att uppleva hantverk, inte syna och stillsamt betrakta, de ger oss nya perspektiv.

Om man vill kan man särskilja konst från hantverk, design från slöjd, osv. Hur och var dessa gränser går är egentligen ointressanta. Skapandets processer är alltid beroende av den kritiska reflektionen i själva görandet. Material och teknik måste vägas mot dess möjligheter och begränsningar. Form och uttryck måste ta hänsyn eller göra motstånd till sitt sammanhang, oavsett vilken konstform som utförs.
I Studio Supersjus utställning blir jag på ett intressant sätt medveten om hur deras individuella skapandeprocesser har format självständiga och starka uttryck men också hur dessa processer tillsammans har formar gruppens gemensamhet.Kanske är det djärvheten att våga visa det ofullständiga eller oavslutade bredvid de mer exakta som gör det till en så intressant upplevelse.

För Vega Määttä Siltberg är kanske det cirkulära materialet av störst betydelse.I hennes ryor och vävar syns tiden inte bara i det återbrukade materialet, också i hennes vassvävar blir årstiden synlig. Den höga och ståtliga vassen som skördas vintertid styr inte bara formatet, också färgernas stillhet och organiska yta blir att stå i stark kontrast till de ryor av färgsprakande brukat material. Vävarna blir till en slags nutidsarkeologi, en kartläggning av vår tid.

Arianna E. Funks små flossor är likt pH-papperet en slags indikator på sin miljö. Färgernas temperatur avslöjar en sinnesstämning, likt en mätare av de känslor och tankar de skapades ur. Det är kanske genom Ariannas arbeten som en slags konceptuell intuitivt arbete kan skönjas som tydligast. Det lilla formatet och den förhållandevis snabba produktionstiden höjer tempot.

I de ryor som Miriam Parkman visar i utställningen, tillsammans med den installation där fragment, skisser och filmer har samlats framträder landskap. Hennes ryor är stora, tunga och lika vibrerande som de minnen vi kan bära med oss från platser vi älskat.

I Ia Centerhalls vävar, en serie om 6 rölakan har hennes berättelse genom två kapitel, förord och slut tagit form. Berättelsen som vuxit fram handlar om tid och frihet men också hur varpens material, inslagen, tätheter och snärjningar som tillsammans skapar berättelser.

För Siri Pettersson som bor och arbetar i Berlin har vävandet två tempon. Det ena ett professionellt beställningsjobb och det andra, hennes eget som växer fram genom ett konkret samarbete med vävstolen, mönstrets form och rytm. De dubbelvävar som presenteras i utställningen ser till en början ut följa en förutbestämd logik men bryts plötsligt upp och tar oväntade språng. Lekfullt bryter de mot sina egna förutsättningar.

I kontrast möter vi i Mirjam Hemströms textila arkitektur, de tredimensionella maskinvävda egenheterna, för så måste man nästan kalla dem. Hennes unika sätt att hantera väven som teknik, på de sätt hon tämjer maskinens hastighet ger hennes vävar en säregen form. Hennes tuskaft i flera lager snärjer in betraktaren, vrider runt perspektivet.

Det finns varken en början eller slut. Mitt sökande efter logik ger upp, det liksom upplöses samtidigt som jag anar konturerna till en annan ordning. Och kanske är det här någonstans som deras nyfikenhet och oräddhet inför det intuitiva kommer till uttryck.
Tillsammans blir deras arbeten en generations manifestation, oavsett om det är avsiktligt eller inte. Det är Supersjuornas lågmälda men intensiva attityd, färgad av stolthet inför hantverkskunnandet och deras avslappnade förhållningssätt till tradition och historia som ringar in vad ”super” står för.
Den naturliga tiden, eller tiden som definierar växandet, födelsen och livet, förruttnelsen och döden, är en annan tidsuppfattning som är närvarande i våra liv, men som skrämmer och göms undan. Tid är för oss människor sammanlänkad med rummet och gör det möjligt för oss att förstå vår värld. Rummets väggar, ting och föremål ger vi namn och vi känner dess yta medan tiden förblir abstrakt och rörlig i en egen dimension. För att fånga och förstå tiden länkar vi den till rummets ting och till handens görande.



 



News



Studio Supersju och Svenska Designbyrån i ett samtal om kollektivt arbete. Marabouparken 24 oktober kl.16

https://marabouparken.se/att-arbeta-kollektivt/ 


 

ÖPPEN ATELJÉ / OPEN STUDIO
Stockholm Carft Week 1-4 Oktober.

https://stockholmcraftweek.se/studio-supersju




Vävgruppen Studio Supersju
21 mars - 30 augusti 2020. Västernorrlands museum. 

https://vnmuseum.se/utstallningar-2/tidigare-utstallningar/vavgruppen-studio-supersju/




Butterfingers
11 – 29 januari 2020

Vi har varit din fettfläck i tanthöjd, dina frasiga trådar på marken. En utrunnen
milkshake i soffan, en maläten tröja du hittar på vinden. Alla era händers nostalgi,
minnen och kunskaper som aldrig någon annan såg. För text betyder väv, och väven
har alltid talat till dig. Allt mitt är ditt: en våldsam kärleksförklaring.

Med utställningen “Butterfingers” undersöker vävgruppen Studio Supersju
förhållandet till textil i såväl offentliga som konstnärliga rum. Är textil allas egendom?
Innefattar ett taktilt material automatiskt rätten till beröring?

https://konsthantverkarna.se/event/studio-super-sju/






I sin utställning hos Kaleido tar Studio Supersju – framtidens vävgrupp – inspiration av samtiden och slumpen.
"Vi (är vi sju helt olika vävare?) visar på Kaleido sju nya vävar som aldrig har visats förr. Vävarna följer två röda trådar som kommer att föra oss samman, eller kanske splittra oss? Ett möte mellan olika eller lika, kontroll och risk, i en ström av heja- och bu-rop.”




När:   4 april, kl 13.00 – 16.30
Var:    Konstfack, Telefonplan, Stockholm

Svenska Vävakademin och Textil Konstfack ett symposium för att diskutera den textila konstens situation och framtida förutsättningar i offentliga sammanhang. Vi ser det textila mediet som en ofta outnyttjad resurs och vill med detta seminarium hävda dess plats i offentliga sammanhang. Hur förändrar textil akustik? Är den ljuskänsligare än annan konst? Hur bygger man stämning i ett rum med textil konst som verktyg?

I anslutning till symposiet bjuder vi in ett antal textilkonstnärer till en pop-up utställning i utställningshallen på Konstfack, Vita havet. Verken som visas blir en inramning och utgångspunkt för en paneldiskussion.





Studio Supersju är 2018 års stipendiat från CATHRINE VON HAUSWOLFFS STIFTELSE

med motiveringen: 

Om vi vill att kunskap om olika hantverk ska finnas kvar i Sverige, måste vi också värna om den. Studio Supersju gör en uråldrig vävtradition samtida och bidrar därmed även till att ge den en framtid.

Foto: Erik Lehto